När man ser hundens väg tillbaka och alla friskhetstecken.
Hundens väg tillbaka är så härligt och man blir så glad för alla friskhetstecken som kommer med tiden. Spelar ingen roll hur liten den är, man känner sin hund och vet att det är på väg åt rätt håll.
Soffan är hans.
Vår Ceasar skadade sig rejält och vi visste att det kommer att ta tid. Man blir så glad för alla framsteg han gör. Han började sneglade på soffan efter ett par veckor och gjorde första hoppet för att ta sin plats den tredje. Första tanken var att det kommer att göra ont när han ska ner, men samtidigt blev man glad. Man såg ett friskhetstecken och kände att nu går det åt rätt håll. Visst gjorde det ont i honom när han skulle ner och ibland fick han hjälp. Han gnydde till för att tala om vad han ville och vi hade lärt oss vad han menade. Stor hjälp i hundens väg tillbaka och han måste ha blivit överlycklig, över att man började förstå.
Han blev piggare och piggare. Soffan är hans och han har lärt sig hur han ska ta sig ner på bästa sätt och man följer hans framsteg och blir imponerad av hur smart han är. Han har fått ta sprutor för värk och man har sett att det gör honom gott. Han vill så mycket mer på gott och ont. Det är klart att när han är mer rörlig att det kommer kännas efteråt. Han måste få vara sig själv och lära sig hur han ska gå tillväga. Dom vet bäst själva, men man blir som en hönsmamma när ens bästa vän är skadad. Hundens väg tillbaka är också att lära sig att släppa taget lite.
Bollen är tillbaka.
Nästa steg som man såg att han började bli bättre, är leken och speciellt att bollen är tillbaka . Det busiga började komma fram och samtidigt blicken ser mycket gladare ut. Bollen studsar till vid fötterna på en och det är lite som ett kommando att nu är det dags att röra på sig. Hopp och lek tänker han, men som människa tar man det lugnt i början för att inte förvärra hans värk. Ibland får man vara smart åt dom.
Det sociala kommer tillbaka.
Det sociala kommer tillbaka och ännu ett framsteg. Istället för att gny om hjälp, så kommer han fram och talar om att det t .ex. är dags att gå ut. Sen dom underbara ögonblicken när han känner för att vara lite social, ställer sig framför en och bara vill bli klappad. Man blir så glad själv och njuter av ögonblicket. Han har en förmåga att knuffa eller verkligen gå framför en när han vill att man ska klia honom vid svansroten och mot ryggen. När man får den där knuffen fast man gör något annat och sen tittar på hans blick som säger…klia, klia, klia. Man kan inte ta miste på hans blick och man blir full i skratt.
Ceasar stilen är tillbaka.
Tecken är också att han börja ligga på sitt egna lilla sätt och kurar ihop sig mer. Även om han ligger, så är blicken bara trött. Smärtan är borta och man blir så varm i hjärtat när man ser på honom. Ceasar stilen är tillbaka och så härligt. Som på bilden ovanför, man tittar in i dom underbara ögonen och bara smälter.