Promenader på vintern.
Det är ju det där med väder och vind. Man tittar ut och kanske inte känner för att ta den där berömda promenaden, som ska göra en gott. Inte bara en gång man känt så. Sen när vi fick Ceasar blev det automatiskt förändring. Många promenader i olika väder och plötsligt så var det inte så jobbigt. Han gör det så mycket enklare och att man tar lite foton samtidigt. Kan säga att här tänkte jag inte alls på vädret.
Promenader på våren.
Bilden ovanför är en grå och lite kall morgon. Ceasar bryr sig inte om det, det är bara när det regnar som han kan vända tillbaka i dörren med öronen lite bakåt. Men när han kommer ut, har även han glömt bort vädret och tycker om regniga promenader. Här kan man verkligen se hans glädje i ögonen. Vackra lilla killen, som man absolut inte kan sluta att fotografera.
Våren har kommit och det är inte så kallt längre att gå ut, såvida det inte blåser rejält förstås. Naturen börjar vakna till och det gör också det lättare att ta sig ut på promenader. Roligt att fotografera och man slipper frysa om fingrarna när man ska ta kort. Den här bilden har ju så vacker bakgrund och husse, samt Ceasar kommer fram så bra.
En vacker vår bild på Ceasar. Det är även skönt när kvällarna blir ljusare och man kan fotografera på kvällspromenaderna med. Dessutom är det väldigt skönt att slippa ta på sig tjocka vinterkläder också.
Sommar promenader.
Ovanför är Ceasar och husse på bild. En vacker sommardag och vattnet gör sitt till. Ceasar är väldigt glad att bada, men den här dagen höll han sig torr. Jag gjorde bilden svart vit och det blir något extra då, tycker jag.
Avkopplande.
Det blir väl oftast att man tar sina vanliga rundor, när man går. Inget fel i det. Men det är alltid roligare att åka någon annanstans och promenera där. Allt är nytt och det blir andra bilder. Det beror väl på, men många gånger åker man tillbaka för att promenera där igen. Man upptäcker alltid något nytt. Min favorit är ju att gå i skogen. Det är inte bara för att jag gillar naturen, det är väldigt avkopplande och man stressar av.
Det blir ju vad man gör det till och att ha en hund gör det lättare. Att motivera sig själv när det är kallt eller regnigt är inte lätt. Sen är det den där berömda meningen : jag gör det imorgon, som tar över mer och mer. Men när man väl har promenerat några gånger, så blir det en vana och man vet känslan efteråt. Den tar över och gör att man vill gå självmant. En energikick och så avkopplande samtidigt.