Att skapa en trädgård

Trädgården är något som man blir påmind om när våren kommer. Det är alltid roligare att sätta igång och då kanske göra något nytt. Att skapa en trädgård går inte på nolltid. Det kan ta år innan man är där och det beror ju även på hur stor tomt man har.Det är väl roligt om man har en bild i huvudet och sedan kunna skapa efter det, så gott det går vill säga.

Just nu har vi två tomter att hålla reda på, men den ena är något som vi bara håller det så fint det går. Med värk och en kropp som är känslig, så förväntar jag mig inte att bli färdig på länge. Men en sak i taget och jobbar när jag känner att kroppen är med mig. Nu när jag fick en tomt till, så började bilden i huvudet växa. Att skapa en trädgård, det börjar ju oftast med att ta ett spadtag i jorden. Jag har tur att ha en man som inte brukar säga nej, när jag behöver hjälp. För det är ett hårt jobb att gräva upp och vända jord på det gamla goda viset, med en spade och grep. Men det har jag inte något emot. Jag vill börja forma min bild av trädgården.

Köksträdgård

Så jag satte igång och grävde när jag hade en dagsform som tillät det. Det tog några dagar och mannen fick hoppa in där det var som mest tungt. Bara synen av jorden som grävts upp såg inte så roligt ut, men det var början av att skapa en köksträdgård. Det är stenigt och sen skulle jag jämna till marken så gott det gick. Jag hade tänkt mig att så gräs, men sen hade jag tänkt mig att få till en köksträdgård med. För att kunna titta på och njuta av när man sitter ute med t.ex. en kopp kaffe. Men för att ha något att pyssla med också. Tänkte att det kunde vara kul att försöka odla fram lite grönsaker. Finns väl inte något som smakar så gott som det du odlat fram själv. Sen vet du att det inte är besprutat.

Allt börjar med ett spadtag.

Planera

Att planera lite innan är bra. Det är inte alltid man kan få som bilden i huvudet, men man kan komma så nära som det går. Efter grävandet var det dags att kratta till jorden så att man kan få det så plant som möjligt. Mycket enklare och skonsammare mot kroppen. Det blir en hel del sten och jag som gillar stenar, har en plan för dom med. Så jag plockade upp stenen och sparar dom till senare. En stor sten sticker upp som ni kan se på bilden, så jag planerade att jag ska så gräs fram till stenen, sedan ha odlingar bakom. Att planera är bra, men sen kan jag inte säga att det kommer alltid bli så. Man vet inte hur det blir och jag tänker att det ska bli ergonomiskt för kroppen. Så jag provar och får ändra till det bättre i efterhand.

Uppgrävt och krattat, samt en början på köksträdgården.

På bilden nedanför ser ni hur det ser ut på ett ungefär nu. Det har blivit grönsaker odlade i pallkragarna och potatis mot skogen till. Pallkragar tycker jag ser prydligt ut och samt att det är lättare att hålla efter med ogräset. Jag har krattat jord mellan stenen och pallkragarna till en liten kulle. Där står idag färgglada spannar med lite odlade grönsaker i. Stenen fick en blomma som pryder den, som min man kom hem med som en överraskning. Vem tycker inte om sådana överraskningar. En sten som jag målat en blå fjäril på fick pryda stenen med.

Stenen fick en blomma som pryder den, samt min sten som jag målat en blå fjäril på.

Ändringar är tillåtet.

Ändringar är tillåtet även om man gjort en plan innan. Jag tänkte att det skulle räcka med en krage högt på pallarna, men i efterhand så var det inte tillräckligt. Just för ergonomin och för att kunna odla andra grönsaker än det jag sått ut, så det blir två kragar högt nästa gång. Även att planera i förväg kan bli fel, men det går att rätta till senare. I alla fall ett sådant misstag.  Idag har jag inte gjort något mer vid det, utan tiden går att till att hålla koll på odlingarna.

Det är inte första gången jag odlat, men det är många år sedan. En del saker kommer man ihåg, men sen glömmer man när man inte håller på. Så att det blir ändringar på vägen är något jag har väntat mig att få göra. Att skapa en trädgård tar sin tid. Sen har jag mycket att lära mig och det ser jag fram emot. Sen är tomten jag fått stor, så det kommer att ta tid. Det finns redan blommor och buskar som är satta. Ett plus för mig och dom är väl utsatta. Mina föräldrar visste vad dom gjorde. Jag har fått till en början nu och alltid något.

Odla något litet och enkelt.

Jag börjar med att odla något litet och enkelt det här året. Just för att känna på hur det är och hur det känns för kroppen. Som jag känner nu, så kommer jag nog att prova på andra grönsaker nästa år. Det är verkligen kul att odla. Om ni aldrig har gjort det, så kan jag rekommendera att prova på något litet i alla fall. Det är ett härligt pyssel, men det kräver även sin tid. Då ska man inte börja alltför stort, så att man tröttnar på det innan man ens börjat.

Min behandling av cancern.

Min behandling av cancern är okej för mig. En gång i månaden och underbara sköterskor gör det enkelt.

Min behandling av cancern har gått bra och känns okej. I nuläget i alla fall. Kändes bra från första början att gå dit. Jag var på besök för att träffa doktorn innan. En sköterska förklarade allt i det stora hela hur det skulle gå till innan jag träffade doktorn. Att ha samma läkare och sköterska genom tiden, så gott det går. Enklare när dom känner en mer för varje gång man träffas. Slippa börja om från början varje gång man ska dit. Mycket bättre än det jag har med min andra värk på Vc. Oftast har en ny hyrläkare där som inte har läst journalen och får dra historian så fort det går på en väldigt kort tid.

Att känna sig sedd.

Att känna sig sedd är ju viktigt. Det är det som i första hand gör att man känner sig lugn. Alla sitter mot dig när man pratar just för att känna sig sedd. Inte som man ofta är med om på Vc där man ser doktorns ryggtavla mer. Första gången gick jag på min behandling själv och det var inget med det. Jag har aldrig haft problem med att gå till vården själv och är inte så känslig av mig, på det viset. Min man fick förhinder och tyckte det var jobbigt. Jag förstår honom, men efter första besöket har han kunnat vara med. Det är väl jobbigare att vara vid sidan om och känna sig maktlös. Det hade jag känt också om det hade varit tvärtom.



Kan vara en känslig bild för en del, men jag är inte rädd för sprutor mm. Beroende på vem som sätter infarten, så är det som på bilden eller i armvecket. Oftast får jag det som på bilden. Kan kännas lite, men för min del ingen fara.

Att bli hörd.

Som jag skrev innan är det viktigt att bli sedd, men även att bli hörd. Varje gång jag får min behandling sätter sig sköterska först och bara pratar med mig. Hör efter hur allt har varit sedan den senaste gången. Man bryr sig och känslan av att bli hörd. Första gången gick hon även igenom ännu en gång hur allt går till. Aldrig fel med repetition. Jag får sitta och vänta en kortare stund tills man har blandat till min medicin. Den är dyr och man vill veta att man har kommit till behandlingen. Väntan brukar inte vara så lång och under tiden sätter man infarten, samt blir prat och man blir bjuden på kaffe och kaka.

Tiden

Tiden när påsens innehåll töms tar ca en timme, så det är inte så farligt. Det känns inget och man kan ta ställningen med sig om man eventuellt behöver gå på toaletten. Det känns fritt. Tiden går fortare eftersom mannen är med och man börjar prata om allt möjligt. Han har varit med nu och känns som han har slappnat av en hel del med. Jag själv tänker inte ens på varför jag är där, när det är bara behandlingen. Man blir van och känner mig som om man bara ska till en Vc för att ta ett blodprov. Efter det spolar man igenom och tiden är bara en ca fem minuter, vad jag känner det som. Det känns bara som något svalkande i början. 

Inför varje behandling lämnar jag alltid blodprover. För att dom ska se om jag har inflammationer mm. Hittills har mina prover sett bra ut och aldrig hindrat mig från att få en behandling. Någon gång ringer en läkare hem för att eventuellt berätta om provresultatet, eller bara för att höra hur det är med mig. Där kommer det in igen med att bli sedd och hörd. Jag får även ringa in om jag har frågor och har även ett akut nummer, så man känner sig inte ensam med sin sjukdom. Blir röntgad var tredje månad och det är väl väntan på resultatet som kan kännas lite jobbigt ibland.

Tillbakablick.

En tillbakablick på allt som varit hittills känns så bra så. Små bulor på vägen, men inget som jag har känt att det har varit något hemsk. Jag fick en infektion i lungan och hostan var det som var det jobbiga. Att sitta och sova på soffan hjälpte mot det, men kroppen gillade inte det i övrigt och började värka mer. Jag fick remisser för röntgen och blås test och väntetiden var kort. Kortison, inhalator och allergimedicin hjälpte fort och det blev mer sömn.

Tillbakablick på det som har varit hittills känns som på bilden. Ljus och grön.

Jag har inte något att klaga över. Ofta är det samma sköterska och läkare, men det har varit byte där ibland och alla har varit så snälla och underbara. Jag har blivit sedd och hörd. Först var det ovant och jämförde med hur man blivit mottagen när det har gällt som på Vc. Efterhand har jag vant mig och det känns bara trevligt. Jag ser ju andra som sitter där för behandlingen och bara nyttigt, tycker jag. Man ser och hör dom. Därför jag känner mig lyckligt lottad ändå och säger att det finns alltid dom som har det värre. En tillbakablick som känns ljus och grön

Hoppas

Det enda jag kan hoppas på är att det fortfarande blir bra resultat. Att jag kan checka bort på min lista av eländen. Hoppas att kunna blicka mer framåt och börja ta igen mig, genom att kunna arbeta mer och att börja träna. Jag har haft mindre biverkningar. Värken har varit värre, men inget jag är ovan vid. Däremot trötthet kan kännas jobbigt. Ibland sover jag bara och det hjälper inte ändå. Det är bara att leva med det och lyda signalerna från kroppen, så löser sig även det. Det här är en kortfattad berättelse om vad jag går igenom när det gäller min behandling av cancern. Kanske är lite nyttig och kanske en tröst för någon som är orolig.