Människans bästa vän.
En dröm.
Hund var något vi alltid hade när jag bodde hemma och det var något jag saknade när jag flyttade hemifrån. En långhårig schäfer var drömmen. Vi hade en sådan hund och han var verkligen en familjemedlem, samt en bra vakthund. Alltid någon som blev glad av att se mig. Hur kan man inte sakna något sådant?
Våran första egna hund.
Det tog några år innan min dröm gick i uppfyllelse, men nu har vi snart nio år sedan en schäfer. Min man och jag tittade runt på internet och såg Ceasars föräldrar, som bara var ett WOW ögonblick. Fanns en hanne kvar och bara att slå till och vilken lycka när vi fick köpa honom. Vad gjorde det att han bodde så långt bort. Ceasar är värd varenda krona och än idag känner man att ”Tänk vilken tur vi har”. Sen är det inte fy skam att ha ett foto på när matte får sin första puss.
Ceasars personlighet.
Han är lite som en katt. Inte den mest sociala hunden, men han kommer med jämna mellanrum och sätter sig och vill ha uppmärksamhet. En hund som har sina rutiner och det är verkligen mysigt och roligt. Skulle kunna tro att han kan klockan. Vi kanske skulle döpt honom till Timer. Man säger att hundar inte kommer ihåg, men när han kommer till ett ställe ett år efter och vet var hundgodiset är gömt. Då undrar man om det stämmer? Det är ju inte rutin i alla fall.
Ceasar ger även mycket kärlek tillbaka. Inte bara att han finns till. Jag kommer speciellt ihåg en dag när jag fick kristallsjukan och allt bara snurrade i världens fart. Man säger att hundar känner av ens energier och det gjorde han verkligen den här dagen. Jag mådde riktigt illa första dagen och när jag väl kom fram till toaletten, så lägger han sig bakom mig och vaktar. Det värmde i hjärtat och kändes så tryggt. Vid värk och jag har vilat på soffan, har han gått förbi. Riktigt nosat på mig, precis som att han kollar läget med mig.
Hundögon.
Att komma hem och han kommer och möter en i dörren är guld värt. Dessa ögon får en att smälta och han får en att känna sig speciell. Man tänker, ” Han är vår”. I detta nu piper det till och jag kan inte annat än gå till honom och klappa honom. Så jag avslutar här och skriver ännu en gång att hunden är människans bästa vän, samt att man har så mycket att lära sig av dom.