Oljemålningar

Oljemålningar kan bli och se ut hur som helst.

Oljemålning av blomsterkaos.

En oljemålning av blommor som tränger sig ut. Ser lite ut som kaos, men oljemålningar kan se ut hur som helst. Det är du som bestämmer. Började med ett slarvigt rutmönster som bakgrund och hade ingen aning om vad jag skulle måla sedan. Efter ett långt avbrott, så bestämde jag mig för att måla vidare. Började med att bara dutta med penseln och det började växa fram ett kaos av blomster. Inte alltid man vet vad en oljemålning blir, men som i detta fallet är det bra att bara låta det vara tills det känns rätt.

Svan i tulpan.

Bilden ovanför är en oljemålning som man kan se lite av varje på. Började med att måla en tulpan och sedan fick den vila ett tag. Sedan målade jag på och drog med penseln i blommans riktning, där började jag se en svanhals. Vilket i sin tur fick mig att ännu en gång måla dit fjädrar. Där fick tavlan sig en vila igen. Vi hade varit i Mexiko och när jag tog fram tavlan, så började jag måla lite guld, svart och rött som blad. Tänkte inte så mycket då, men omedvetet kom det från resan. Rätt roligt i efterhand. Man tänker eller vet inte alltid, vart inspirationen kommer ifrån när man målar på.

Planet

Fantasi planet i olja.

Ovanför är en bild på en fantasimålning av en planet. Målad som att den speglar sig i vatten, fast där är den blå. Det behöver inte alltid vara så verkligt, bara att måla på. Så länge du känner att det är roligt och det känns rätt för dig.

Oljemålningar tar sin tid att torka och tar det slut på fantasin, så finns det tid att tänka. När det sen dyker upp en ide, så är det bara att måla på. Finns ingen mening att stressa fram något bara för att sedan inte vara nöjd. Då är det bättre att kanske börja på en ny bakgrund till en annan tavla.

Present

Present från hjärtat.

Smyckeskrin till min man.

Till att börja med vill jag säga grattis till min man som fyller år idag. Ingen dag är sig den andra lik med honom. Och han är en man som har ett stort hjärta. Till en person som honom , vill man ge bort en present från hjärtat. Så jag köpte ett smyckeskrin och gjorde det till mitt eget. Eller rättare sagt till något som är han i mina ögon. Maskulint och sen något som är i musikens väg, som är hans intresse. Gitarrist och hårdrock.

Smyckeskrinet köpte jag , så det har jag inte gjort själv. Jag målade det svart. Insidan målade jag lite svagare, så att ådrorna i trät kommer fram. En gnutta svart glitter. Klädde botten i grå filt, för att göra det maskulint och där smyckena lyser upp sedan. Limmade på tavelkrokar på insidan av locket, för att kunna hänga lite tunnare armband. Sedan för att dölja och för att matcha botten, limmade jag på grå filt. Som man även där kan hänga armband.

Framsidan

Initialer, noter och stjärntecken.

Framsidan blev lite mer av en utmaning. Man vill inte det ska bli mycket, men samtidigt vill man pryda den. Lättare när man känner personen och hans intresse. Även på locket målade jag svagare. Ådrorna i trät ger en dekoration i sig självt. Samt att jag vet att han gillar det med.

Jag målade dit hans initialer i guld, men även stjärntecknet och g-klaven. Limmade dit lite knoppar i guld och svart glitter, som jag gjorde till noter. Dessutom får stå för musiken. Sen vet jag inget om noter, så dom här ska han nog inte spela efter. Det är en present från hjärtat. Men det ligger en tanke bakom den också. Kan säga med en gång att det här är absolut inget han skulle kunna tänka sig att få i present. Men det blev det och vet att han vill ha någonstans att göra sig av med sina ringar mm.

Pyssel

Så det blev en present från hjärtat och ett litet pyssel för mig. Vilket jag gillar och speciellt när man aldrig har gjort det innan. Tanken har funnits och nu blev det av . Skulle gärna göra det igen och finns ju många varianter att göra det på . Tänk dig en person, en egen stil. Det är ju aldrig fel med skrin. Man vet var man har sina smycken, men det är så mycket finare med ett skrin än att det ligger utspritt över bord mm. Där fick jag med lite inredning också.

Promenader

Promenader på vintern.

Ceasar hopp på en vinter promenad.

Det är ju det där med väder och vind. Man tittar ut och kanske inte känner för att ta den där berömda promenaden, som ska göra en gott. Inte bara en gång man känt så. Sen när vi fick Ceasar blev det automatiskt förändring. Många promenader i olika väder och plötsligt så var det inte så jobbigt. Han gör det så mycket enklare och att man tar lite foton samtidigt. Kan säga att här tänkte jag inte alls på vädret.

Promenader på våren.

Jag kommer matte. Glad Ceasar på en vår promenad.

Bilden ovanför är en grå och lite kall morgon. Ceasar bryr sig inte om det, det är bara när det regnar som han kan vända tillbaka i dörren med öronen lite bakåt. Men när han kommer ut, har även han glömt bort vädret och tycker om regniga promenader. Här kan man verkligen se hans glädje i ögonen. Vackra lilla killen, som man absolut inte kan sluta att fotografera.

Husse och Ceasar på en promenad under våren.

Våren har kommit och det är inte så kallt längre att gå ut, såvida det inte blåser rejält förstås. Naturen börjar vakna till och det gör också det lättare att ta sig ut på promenader. Roligt att fotografera och man slipper frysa om fingrarna när man ska ta kort. Den här bilden har ju så vacker bakgrund och husse, samt Ceasar kommer fram så bra.

Kvällspromenad och Ceasar står i solnedgången.

En vacker vår bild på Ceasar. Det är även skönt när kvällarna blir ljusare och man kan fotografera på kvällspromenaderna med. Dessutom är det väldigt skönt att slippa ta på sig tjocka vinterkläder också.

Sommar promenader.

Herde med hund.

Ovanför är Ceasar och husse på bild. En vacker sommardag och vattnet gör sitt till. Ceasar är väldigt glad att bada, men den här dagen höll han sig torr. Jag gjorde bilden svart vit och det blir något extra då, tycker jag.

Avkopplande.

Det blir väl oftast att man tar sina vanliga rundor, när man går. Inget fel i det. Men det är alltid roligare att åka någon annanstans och promenera där. Allt är nytt och det blir andra bilder. Det beror väl på, men många gånger åker man tillbaka för att promenera där igen. Man upptäcker alltid något nytt. Min favorit är ju att gå i skogen. Det är inte bara för att jag gillar naturen, det är väldigt avkopplande och man stressar av.

Det blir ju vad man gör det till och att ha en hund gör det lättare. Att motivera sig själv när det är kallt eller regnigt är inte lätt. Sen är det den där berömda meningen : jag gör det imorgon, som tar över mer och mer. Men när man väl har promenerat några gånger, så blir det en vana och man vet känslan efteråt. Den tar över och gör att man vill gå självmant. En energikick och så avkopplande samtidigt.