Kategori: Blogg

Fotografera är roligt av många orsaker. Jag har börjat att ta bilder i bilens sidospegel och har blivit lite av en hobby.

Allt började med att jag tog ett foto i bilen och tänkte inte så mycket på det. Det var menat att det skulle vara en bild framåt, men hade fått med spegelbilden bakåt också. Så i efterhand när jag tittade på bilden, så tyckte jag mer om bilden i spegeln istället. Jag tycker att fotografera är roligt och exra kul när det blir lite av en annan sorts hobby.

Jag la ut den på instagram och där har jag även lagt ut min konst, så jag tyckte den passade in där. Efter att ha lagt ut några spegelbilder blev jag lite förvånad att en del hörde av sig eller gav lite kommentarer med spegelbild. Så det blev lite av min grej att fortsätta och det är riktigt kul att titta på bilderna och upptäcker ibland lite udda saker. Så jag fortsätter att fotografera på skoj. Sen är det extra roligt om man kan få till en passande text till bilden. Kanske ett ordspråk.

Bilden ovanför tyckte jag blev lite speciell när träden i spegelbilden ser ut som att dom fortsätter utanför spegeln också. Roligt när man tar en bild bakåt och samtidigt får bild framåt. För att då se ut som att dom ändå skulle höra ihop. Så jag blev mer fast och det är inte så jobbigt, när man tycker att det är roligt att fotografera. Det blir att man tittar lite extra på omgivningen när man åker bil och bara börjar klicka på.

Påminner lite om djungeln.

Bilden ovanför tog jag i början av sommaren och jag hade nog inte trott att bilden var tagen i Sverige om jag sett den. Det är lite det som gör, att fotografera är roligt. Man ser verkligen naturen också på ett annat sätt också. Påminner lite om djungeln.

Bilden ovanför påminner även den lite om djungeln och så blandat med vår egen skog. Det är något speciellt med träd och det är ju även skönt att promenera i skogen. Avslappnande och rensar tankar. Men ibland måste jag åka bil ,annars får jag inte bilder i sidospegeln. Ska kanske tala om att jag åker inte bil just därför, så att ni inte tror att det slagit över ha ha.

En lite inramning.

Det blir olika färger på bilden i spegeln och den utanför. Här är en sen höstbild och så färggrant i naturen. Många kanske inte gillar hösten och tänker bara på regn och blåst, men den här bilden visar även att en sådan dag kan bli vacker. Det blir en liten inramning av bilden när man fotograferar i spegeln. Som en tavla och här blir färgerna fint inramade av spegeln. En inramning får fram det du vill att andra ska se på en bild.

Jag tycker även om att ta bilder på moln. Kan bli en del speciella bilder och man kan upptäcka mycket. Det är just det som gör att fotografera moln är roligt och just då i spegeln. Som jag skrev innan att man bara klickar på och sedan tittar på dom senare. Att fotografera är roligt också för använda bilderna senare till att måla av , som också är något jag gör.

Den här bilden var inte menad att ta på molnen. Men när jag tittade på bilden blev det molnen som tog över. Vet inte om ni kan se det, men jag ser ett par ögon på himlen. Ibland kan det bli lite skumt, men det är ju det som gör att fotografering blir roligt.

Naturens färger blir en fin bakgrund.

Till sist vill jag säga, att visst är det roligt att åka bil och fotografera. Det är lika roligt att gå ut och ta bilder i naturen också. Ibland använder jag min man och hunden som modeller. Naturens färger blir en fin bakgrund. Fina färger alla årstider och lättare att bli fotograferad om man tycker det är jobbigt att stå framför kameran. Man får även frisk luft på köpet. Sen gillar jag även konst, men att måla tar tid och då är det lättare att ta en bild och lägga ut på ex. instagram. Om ni vill , så titta in där också och inget måste att följa. Finns lite andra bilder där med spegel och utan.

Det hände igen och fick en spridning av malignt melanom. Från leverfläck till en tumör.

Jag skriver inte för att klanka på någon eller något, utan det är helt och hållet från min syn på saken. När jag fick en spridning från mitt förra malignt melanom och från det, att det en leverfläck blev till en tumör. Alla känner inte likadant och har en egen upplevelse. Min var bra till den största delen och ibland kunde man tänka för mycket och känna bakslag. Men det viktigaste av allt är att inte det får ta över, utan att man börjar gå vidare och försöka tänka positivt. Själv tycker jag det inte är så svårt att göra det. Men förstår att det inte är lika lätt för andra.

Jag röntgades innan förra operationen och kände att det var skönt, men det var en väckarklocka också. Man ligger där och hinner tänka en hel del, men jag kunde även slappna av också. Fick min operation och jag har inget att klaga över det. Väldigt bra kirurg och inte då bara på att operera. Jordnära, lugn och kunde ta patient på ett bra sätt. Jag kände mig trygg. Men även där hade jag önskat mer information om leverfläck till en tumör.

Alla sätt är bra, förutom dom dåliga.

Jag gick för att kolla till min kropp på leverfläckarna i tre års tid på hudkliniken. Av tre gånger var jag egentligen så här i efterhand, bara nöjd med en gång. Det gick alldeles för fort och kändes som jag hade slösat min tid på att åka dit. Från att klä av sig och klä på sig, så kändes det som allt tog fem minuter. När man har varit med om en duktig läkare, sedan gör dom andra inte likadant. Man blir fundersam. Där borde man ju också fått veta mer om hur en leverfläck kan bli en tumör. Sen vill jag sist men inte minst säga, att jag hade inte velat vara utan deras hjälp. I grunden så vet jag att dom kan sitt jobb. Det här handlar bara om min upplevelse.

Knuta

Jag har en del andra krämpor och får mellan varven ont i höfterna. Tänkte inte så mycket på det och körde på som vanligt. En dag märkte jag en svullnad nära höften och tyckte att det var konstigt. Kände på den ifall den var varm, kan ju ha fått en inflammation. Då upptäckte jag även en knuta. Mycket lustigt, men det var ju inte skrämmande heller. Finns många knutor som inte är farliga. Efter att ha visat min man och vi pratat lite fram och tillbaka, så tog jag mig till vårdcentralen. Behövde ändå lite mer medicin och tänkte att jag kollar om det kan vara inflammerat.

Otrevligt sätt.

Egentligen vill jag väl inte säga vad jag tycker om det besöket, men det var en av dom värsta jag har varit med om. Han vill undersöka mig och frågar var jag har min knuta. Inget fel med det för det vore väl konstigt, om han inte skulle vilja det. Jag börjar för att visa var knutan sitter och hinner inte längre än så, förrän han bara slår bort handen för att sen börja försöka hitta knutan själv. Hade ju varit enklare, om jag hade fått visa från början. Speciellt när man ber en att göra det. Nä, jag sa inget utan jag lät det vara och tänkte, att dig vill jag inte komma till mer. Punkt slut.

Han hittade den och kom inte fram till något. Tog prov på ifall det var en inflammation. Det var helt ok och han gissade på en senknuta. Litade på det och visste inte så mycket om en leverfläck till en tumör. Det var väl inte så mycket mer med det och jag hade fått mina värktabletter. Men pratstunden och hans otrevliga sätt gjorde besöket mindre trevligt. Tänker fortfarande på det när jag behöver gå till vårdcentralen. Det är något jag kommer få göra ofta och vill inte gå dit för att få en sådan upplevelse igen. Har träffat andra läkare efter och det har varit bättre, men han finns i bakhuvet. Fattar att det kan vara stressigt även för dom, men det är människor dom arbetar med.

Journalen

Svullnade la sig ner, men knutan den fanns kvar. Han hade sagt senknuta och det kan ta tid innan den försvinner. Någonstans börjar jag att ändå tänka på tumör och har ju haft malignt melanom. Den följde även efter mitt ärr från operationen. Jag gick inte ner, men gick in och läste i journalen på nätet. Nyfiken på vad läkaren hade skrivit och där fick jag en annan upplevelse. Fick läsa något helt annat i journalen, än det han sagt till mig. Så tankarna gick mer åt tumör hållet. Jag blev inte gladare och tänkte förstås på besöket hos honom. Men nu var det bara för mig att gå ner igen och titta till min knuta.

Att det var en annan läkare gjorde det mer positivt. Fick även en jättebra upplevelse och läkaren gjorde sitt bästa. Han nämnde inte ordet tumör, men jag fick remiss skickat för min vanliga värk och en remiss för ultraljudspunktion. Att bli hörd för två saker är inte illa och jag var glad att jag ändå gick ner till vårdcentralen. Så det var bara att vänta på att få en tid för undersökning. Nu var det ju på gång i alla fall och kände mig nöjd med det. Glad att man kan gå in och läsa journalen för annars hade jag kanske inte gått ner. Svårt att följa sina goda råd, men jag gick ner och stjärna i kanten till mig själv.

Solen går upp varje dag.

Tänkte inte så mycket mer än som på bilden ovanför av en soluppgång. Solen går upp varje dag. Det är ju så att man får ta en dag i taget med allt och för min del, känns det lättare. Jag fick ett brev angående remissen om min värk som blev ett bakslag. Inte tillräcklig för att få den vården tydligen. Läkaren hade tydligen skickat fel, men jag var inte sur över det. Han var så trevlig och hade gjort sitt bästa och försökt googla fram vart jag hörde hemma. Det var ändå knutan som jag var mer intresserad av för tillfället. Så det var känslan solen går upp varje dag , som kom igen efter det bakslaget. Bättre lycka nästa gång.

Jag fick min tid till röntgen för att göra en ultraljudspunktion och det var ju det viktigaste i mitt huvud då. Ännu en läkare som gav mig positiva tankar om vården. Även sköterskorna var supertrevliga, men om jag ska nämna något om dom. Så vill jag bara säga att det är trevligare att stänga dörren efter sig ,när en patient ligger på britsen och behöver blotta sig. Men inget mer om det och som sagt så var dom trevliga. En tunn nål fördes in i knutan och det var inte så farligt. Kändes väl en del, men man kommer över det. Proverna skickades iväg för analys och sen var det åter igen att vänta på svar. Jag låg inte och grämde mig, men jag hade ändå en känsla av att det var en tumör. Bara att tänka positivt och som sagt, solen går upp varje dag.

Tumör

Svaret kom fort och fick en kallelse till bröst- och endokrina. Det var dagarna innan midsommar och jag hade inte delat mina misstankar med min man för att göra honom orolig. Han skulle skjutsa mig dit, men undrade om han kunde ta ledigt hela dagen. Tänkte mest på att om det blir svar om tumör, så reagerar vi olika. Jobba direkt efter det är inte så lätt. Men det sa jag inte till honom. Vi åkte in och väntade i lugn och ro. När jag såg vem som kallade in mig, blev jag glad. Det var min förra kirurg och tyckte det var bra. Jag följde med och hann inte in på hans rum förrän han frågade om jag var själv. Där visste jag svaret. Jag vände tillbaka och hämtade min man och trodde att han också visste, men det gjorde han inte.

Vi satte oss och läkaren började förklara. Det var en spridning av malignt melanom och jag hade en tumör. Jag var lugn innan besöket, men när läkaren uttalar ordet kändes det inte kul. Där bröt jag ihop och blev ledsen. Om det var ordet tumör eller att jag fick veta att jag inte fått en röntgen förra gången, som visar allt. Jag hade ju fått en röntgen, men tydligen inte en CT scan . Kostar ju och att känna att man inte var värd den då, gör en inte glad. Så tårarna var samtidigt en besvikelse. Jag klagar inte på hur han gjorde sitt jobb förra gången. Jag känner mig fortfarande glad att det var just han. Han nämnde även det jag tänkte själv, att den följde ärret sen innan.

Ta det på allvar.

Jag blev opererad och fick en remiss för att röntgas ”på riktigt” den här gången. Åter en väntan på att få tid, men den här väntan var absolut inte trevlig. Väntan på att få svar om det hade spridit sig till organ är inte så lätt att bara att bara slå undan. Men jag var mig själv redan efter ett par dagar och hade bestämt att jag ska åtminstone ha kul på vägen. Men jag hade lärt mig mycket och speciellt att ta det på allvar. Lärt mig också att en leverfläck även kan bli till en tumör.

Jag har valt att göra flera inlägg om min resa. Skriva av mig som en sorts terapi, men även, att jag blir glad om det kan hjälpa någon annan.Att man inte tänker att det är bara en leverfläck. Ta det på allvar. Det gör inte ont att göra en koll. Nu är det så att forskningen går framåt hela tiden och många klarar sig. Men att behöva gå igenom allt jag har gjort är inte roligt. Jag tycker att det går bra ändå, men det har funnits stunder som man önskade att man slapp. Så var rädda om er.