Rensa och börja om!

Rensa och börja om! Det tar sin tid. Det pågår på många plan och inte gjort på en handvändning. Inte första gången när det gäller en del rensningar. Saker slängs, men även det negativa omkring en är också något man måste ta ett beslut om ibland.

Rensa och börja om är inte svart eller vitt, men ett steg i taget och det går framåt. Sen får man lägga lite på hyllan.

Det tar sin tid att rensa för att börja om, men det är inte alltid lätt att veta vad som ska vara kvar, och vad som ska slängas. Eller skänkas / säljas för den delen. Det har gått mer än tre år sedan mamma gick bort och jag har låtit det mesta vara, men nu börjar det kännas att det är ok med lite rensning. Man vill behålla vissa saker när det är minnen, men sedan har man skaffat sina saker/möbler och det är din stil. Eller som hyllan på bilden ovanför, som jag gjort till min stil. Nu är bilden svartvit, men den är betsad mörkbrun. Det blir väl en sorts rensning, när man har en hylla för att kunna sätta sina saker på.

Inte på tapeten.

Rensa och börja om tror jag nog ändå man gör mer idag. Man rensar saker varje gång man t.ex. flyttar. Sen hör man mer idag om att rensa bort det negativa.

Rensa och börja om känns mer vanligt idag. Det som inte är på tapeten kan man lägga i en låda, för att ta ett beslut senare. Den här lådan ska bli en hylla i hobbyrummet.

Det kanske inte alltid är det som är inne eller på tapeten som man brukar säga. Då får man eventuellt lägga det i en låda. Tapeten är från när vi gjorde om vardagsrummet. Jag har tänkt att göra en tavla med dom senare, men som det har varit, har det blivit senare. Dom får hamna i lådan, som är från en byrå jag gjorde om för några år sedan. Sparade ett par lådor från den. Det är tänkt att jag ska se om jag kan göra om dom till hyllor i mitt hobbyrum. Inte så svårt för det är egentligen bara konsoller som fattas. Den där kreativa sidan är inte alltid lätt, och inte alltid med rensning då heller. I det här fallet blir det förvaring och ger lådan en chans att inte kastas bort i rensningen. Den blir ju istället för att börja om.

Livet är en vit canvas tavla.

Tänk på att livet är som en vit canvas tavla. Måla den med lite nytt och blanda det med fina minnen. Jag ska måla det till mitt egna och hur jag vill att det ska se ut. Tillsammans med min familj och alla underbara vänner som jag har, och som jag är så glad att jag har omkring mig. Rensa för att börja om och då bort med allt det negativa som hänt omkring mig.

Rensa och börja om är som en vit canvas tavla. Måla med ljusglimtar av nytt och fina minnen.

Sorg är något som man ska lära sig att leva med och försvinner inte. Sen måste man rensa för att börja om. Allt möjligt som kommer på vägen. Börjat i en mindre skala när det gäller saker. Sen händer mycket annat på vägen. Jag har träffat så många människor genom sjukdomen. Så starka och positiva, fast dom har det tufft. Det som gör oss lika är att vi förstår varandra mer pga. sjukdomen, samt vill lägga energi på det positiva. Själv har jag ältat väldigt länge för min smak, men man måste också ge andra omkring sig en chans att ventilera. Sen måste även dom ta sig vidare. Det har gått lång tid nu och dags att se saker från den ljusa sidan. Nu hoppas jag att på det positiva, som jag planerar tillsammans med familj och mina underbara vänner som jag har.

Ett steg i taget.

En tavla jag målat i akryl på papper. Låt det ta sin tid och ta ett steg i taget. Det kan ta år innan man målat färdigt en tavla, så är det även med livet.

Ett steg i taget, som på bilden ovanför. Vilket är en tavla jag målat i akryl på papper. Rensa för att börja om igen är ett måste. Det är inte första gången jag gör det i mitt liv, men det är inte lättare för det. Man vet bara att det känns lättare efteråt, men även den känslan kan ta tid innan man känner av den. Saker är saker och människor är något helt annat. Man måste också lära sig att säga nej och är inte lätt alla gånger. Den enda som känner mig själv på riktigt, min kropp, värk och hur jag vill ha det, är ju bara jag. Vad man kan tycka att jag ska göra eller hur jag ska leva, orkar jag inte lägga energi på nu. Jag har släppt det negativa för länge sedan.

Att få skämta igen och att det går hem.

Att bara få skratta är att rensa för att börja om ett nytt liv. Det är olika för alla såklart. Men den dagen man kommer på sig att kunna skratta, så har man kommit framåt. Då har du även det positiva omkring dig.

Man kan göra mig sjukare än vad jag är och tror att jag inte kan eller får göra något. Det är väl egentligen bara jag som vet. Man ser då sjukdom och inte mig, som jag är och alltid varit. Jag gillar att skratta och ha roligt. Svårt att vara sig själv när det är så. Går inte att skämta, när man inte vågar skratta åt det. Jag skämtar om mig själv och om nästan allt. Det går inte att ha det negativt runt sig hela tiden. Inte ens om det hade sett annorlunda ut för mig. Hör man inte vad jag säger, orkar jag inte lägga min energi på att tjata. Det suger energi och blir negativt. Visst är jag glad att man bryr sig om mig. Så tro inte något annat. Cancer är ett laddat ord och jag minns det som igår, när jag fick höra det. Det tar sin tid att smälta. Jag inte är friskförklarad, men vill börja planera framåt på mitt sätt.

Planer

Många planer kommer med en annan sorts rensning, vilket är promenaderna. Så skönt för både kropp och knopp. Det är rensa för att börja om, med tankar och ger bra energi. Sen har man börjat komma ut för att röra på sig, vilket är medicin för kroppen.

Rensa och börja om med en promenad. Tankarna går och man smider planer.

En plan är att kunna komma vidare med min hobby, som är konsten. En annan är den här hemsidan. Hemsidans inlägg är om det mesta. Hur det varit och går för mig under resans gång, men även om dom andra diagnoser jag har som ger mig värk. Kanske det hjälper någon annan som läser. När jag skriver ett inlägg mår jag bra och det är ingen fara då. Familjen vet att dom kommer först och att inlägg är det som hänt eller som lite av information, men att jag är ok. Det finns flera planer, men får kanske bli ett annat inlägg. Men ett steg i taget och alla saker hittar sin plats. Många saker börjar göra det, även om det är på hyllan eller lådan. Som det har gjort idag.

Min behandling av cancern.

Min behandling av cancern är okej för mig. En gång i månaden och underbara sköterskor gör det enkelt.

Min behandling av cancern har gått bra och känns okej. I nuläget i alla fall. Kändes bra från första början att gå dit. Jag var på besök för att träffa doktorn innan. En sköterska förklarade allt i det stora hela hur det skulle gå till innan jag träffade doktorn. Att ha samma läkare och sköterska genom tiden, så gott det går. Enklare när dom känner en mer för varje gång man träffas. Slippa börja om från början varje gång man ska dit. Mycket bättre än det jag har med min andra värk på Vc. Oftast har en ny hyrläkare där som inte har läst journalen och får dra historian så fort det går på en väldigt kort tid.

Att känna sig sedd.

Att känna sig sedd är ju viktigt. Det är det som i första hand gör att man känner sig lugn. Alla sitter mot dig när man pratar just för att känna sig sedd. Inte som man ofta är med om på Vc där man ser doktorns ryggtavla mer. Första gången gick jag på min behandling själv och det var inget med det. Jag har aldrig haft problem med att gå till vården själv och är inte så känslig av mig, på det viset. Min man fick förhinder och tyckte det var jobbigt. Jag förstår honom, men efter första besöket har han kunnat vara med. Det är väl jobbigare att vara vid sidan om och känna sig maktlös. Det hade jag känt också om det hade varit tvärtom.



Kan vara en känslig bild för en del, men jag är inte rädd för sprutor mm. Beroende på vem som sätter infarten, så är det som på bilden eller i armvecket. Oftast får jag det som på bilden. Kan kännas lite, men för min del ingen fara.

Att bli hörd.

Som jag skrev innan är det viktigt att bli sedd, men även att bli hörd. Varje gång jag får min behandling sätter sig sköterska först och bara pratar med mig. Hör efter hur allt har varit sedan den senaste gången. Man bryr sig och känslan av att bli hörd. Första gången gick hon även igenom ännu en gång hur allt går till. Aldrig fel med repetition. Jag får sitta och vänta en kortare stund tills man har blandat till min medicin. Den är dyr och man vill veta att man har kommit till behandlingen. Väntan brukar inte vara så lång och under tiden sätter man infarten, samt blir prat och man blir bjuden på kaffe och kaka.

Tiden

Tiden när påsens innehåll töms tar ca en timme, så det är inte så farligt. Det känns inget och man kan ta ställningen med sig om man eventuellt behöver gå på toaletten. Det känns fritt. Tiden går fortare eftersom mannen är med och man börjar prata om allt möjligt. Han har varit med nu och känns som han har slappnat av en hel del med. Jag själv tänker inte ens på varför jag är där, när det är bara behandlingen. Man blir van och känner mig som om man bara ska till en Vc för att ta ett blodprov. Efter det spolar man igenom och tiden är bara en ca fem minuter, vad jag känner det som. Det känns bara som något svalkande i början. 

Inför varje behandling lämnar jag alltid blodprover. För att dom ska se om jag har inflammationer mm. Hittills har mina prover sett bra ut och aldrig hindrat mig från att få en behandling. Någon gång ringer en läkare hem för att eventuellt berätta om provresultatet, eller bara för att höra hur det är med mig. Där kommer det in igen med att bli sedd och hörd. Jag får även ringa in om jag har frågor och har även ett akut nummer, så man känner sig inte ensam med sin sjukdom. Blir röntgad var tredje månad och det är väl väntan på resultatet som kan kännas lite jobbigt ibland.

Tillbakablick.

En tillbakablick på allt som varit hittills känns så bra så. Små bulor på vägen, men inget som jag har känt att det har varit något hemsk. Jag fick en infektion i lungan och hostan var det som var det jobbiga. Att sitta och sova på soffan hjälpte mot det, men kroppen gillade inte det i övrigt och började värka mer. Jag fick remisser för röntgen och blås test och väntetiden var kort. Kortison, inhalator och allergimedicin hjälpte fort och det blev mer sömn.

Tillbakablick på det som har varit hittills känns som på bilden. Ljus och grön.

Jag har inte något att klaga över. Ofta är det samma sköterska och läkare, men det har varit byte där ibland och alla har varit så snälla och underbara. Jag har blivit sedd och hörd. Först var det ovant och jämförde med hur man blivit mottagen när det har gällt som på Vc. Efterhand har jag vant mig och det känns bara trevligt. Jag ser ju andra som sitter där för behandlingen och bara nyttigt, tycker jag. Man ser och hör dom. Därför jag känner mig lyckligt lottad ändå och säger att det finns alltid dom som har det värre. En tillbakablick som känns ljus och grön

Hoppas

Det enda jag kan hoppas på är att det fortfarande blir bra resultat. Att jag kan checka bort på min lista av eländen. Hoppas att kunna blicka mer framåt och börja ta igen mig, genom att kunna arbeta mer och att börja träna. Jag har haft mindre biverkningar. Värken har varit värre, men inget jag är ovan vid. Däremot trötthet kan kännas jobbigt. Ibland sover jag bara och det hjälper inte ändå. Det är bara att leva med det och lyda signalerna från kroppen, så löser sig även det. Det här är en kortfattad berättelse om vad jag går igenom när det gäller min behandling av cancern. Kanske är lite nyttig och kanske en tröst för någon som är orolig.