Inlägg

Publicerat

Mer energi

Mer energi är aldrig fel. Hobby är något som verkligen fyller på mer energi.

Att vila och återhämta sig är ett måste, så får du mer energi.

Förra veckan började jag jobba igen och då 25 procent. Det kan tyckas lite, men när du är nära botten är det rätt mycket. Jag själv tycker nästan alltid att det känns för lite, men behöver inte tveka länge förrän man vaknar till och förstår. Det är väl det där att jag aldrig tycker att jag är så svag. Jag har ett huvud som talar om lite för mycket för mig, sen blir det svårt att hitta balansen. Så det blir mycket vila för att återhämta sig och då fylla på med mer energi. Men det får ta sin tid och kan ju inte mer än lyda kroppen.

Solen fyller på mer energi.

Vackert väder och solen fyller på mer energi.
Naturen och promenader fyller på energi.

Jag har varit trött och haft värk när jag åkt till arbetet. Väl där när man blir hälsad på och några kramar, så har man glömt det mesta. Man mår bra att ta sig utanför hemmets dörrar och känna sig behövd. Kan väl inte påstå att det känns som att jag gör så mycket nytta på två timmar. Det är ju det tänket som är så fel och som är så svårt att sluta med. Det där huvudet, som jag skrev om innan. Men när jag väl kommer hem och slappnar av, så kraschar jag mer eller mindre. Även om jag vilat så är jag så trött i både kropp och knopp.

Vi har haft några soliga dagar och det ger mer energi, även lättare att ta sig ut i naturen och få sig en promenad. Så härligt och man får mer energi även där, samt det är lättare för att ta sig ut i naturen och få sig en liten promenad. Jag är i det läget att träning inte är någon lösning. Någon enkel övning för att stärka muskler, men även det gör ont och får ta det i min takt. Sen är det kortare promenader som gäller och det tyckte man väl också var konstigt. Men även där känner man att det räcker.

Fotografering ger mig mer energi.

Fotografering är en hobby som ger mig energi. En bild som den här när månen vilar på grenarna på dagen.
Fotografering är inte alltid så lätt. Den här bilden övade jag mig med min kamera och smycken, samt blommor går väl alltid ihop.

Det är inte lätt att bara ha en hobby. Jag tycker det är roligt att ta lite bilder då och då, samt fotografering ger mig mer energi också. Det är det där roliga som du aldrig ska sluta upp med, för det är oftast det som gör att det är så mycket lättare att komma tillbaka. Man tänker mindre och det är rehab för själen. Jag fick en kamera av min man när jag fyllde år och det är så mycket man ska lära sig. Jag har inte tagit mig dit än och är i läget, där man kan byta objektiv, ta en bild och titta på bilderna efteråt. Sen gör man väl alltid nybörjarmissen med linsskyddet, men det hör till att glömma att ta bort den.

Min man vet vad jag tycker om tekniken och var så snäll och köpte en kamera, för att underlätta för mig. Genom en app får jag bilderna till mobilen och kan då skicka bilder genom mobilen. Så mycket lättare och mindre huvudbry för mig. Sen gillar han även fotografering själv och alltid roligt med samma intressen. Så då är han ju så snäll och lär sig själv mycket inom fotografering och efterhand, lär han ut till mig. Jag har det bra många gånger.

Inredning är roligt, så även det ger mer energi.

Inredning tycker jag är roligt och ljus och blommor är något enkelt att styla med.

Som jag skrivit i inlägg förut, så gillar jag att inreda. Ofta blir det enkelt och blommor, samt ljus är bland det lättare. Men även det ger energi när man har pysslat och sen blir fint. Det är väl aldrig fel att det blir städat med.

Hjälpmedel

Hjälpmedel för att underlätta vardagen och att även kunna fortsätta med det roliga.

Jag fick även en tid hos en arbetsterapeut och så skönt att få lite hjälpmedel. Har försökt i några år att få det, försökt förklara mina problem och ledvärk. Till slut så hände det. Många gånger har jag tänkt att om jag inte hade fått cancer, så hade jag inte blivit hörd den här gången heller. Men nu har jag fått det och gnäller inte om det som varit. Nu är nu och det är bara att fokusera sig på det. Så med hjälpmedel kan jag göra det enklare med dom vardagliga sysslorna, samt göra det som är roligt och det är det viktigaste nu. Det ger mer energi för att komma tillbaka.

En av mina diagnoser är Eds och då gör det ont i leder. På bilden ser ni ringar som ger mig ett stopp för att inte böja leden bakåt. Man får räkna med skavsår i början. Jag fick även hjälpmedel som på bilden för pennor, penslar och köksredskap. Skumgummi som ger ett större grepp och skönare också. Jag gick dit för att få handledsskydd, vilket jag fick, men blev överraskad att jag fick så mycket mer. Ibland ska man ha tur, som hon sa arbetsterapeuten.

Det som inte syns utåt.

För även hon pekade på det negativa, som jag har varit med om, att det är svårt för oss med Eds att hitta någon som vill ta hand om oss. Okunnigheten inom vården, men hon tyckte att det är dags att läkare börjar ta oss på allvar. Hon sa att det har kommit in fler och fler patienter till dom på senare tid. Så det är en diagnos, men inte så många som kan det. Behöver nog inte tala om hur skönt det är att träffa på någon, som kan och lyssnar på en. Jobbigt att stånga pannan mot väggen efter några år. Det är ju så med alla sjukdomar som inte syns utåt.

Ceasar

Ceasar, denna vackra och underbara hund.

Behöver nog egentligen inte skriva vad jag tycker om vår underbara Ceasar. Jag gör det ändå. Det räcker att titta på bilden och se dom där underbara hundögonen och man smälter. Är det något som ger mer energi, så är det han. Även han har blivit äldre och har fått värk, men känner att genom min egen värk, kan jag hjälpa honom mer. Man förstår och genom att ta hand om honom, klappa den där underbara pälsen. Prata med honom med bebisröst och helst upprepa sig minst två gånger, så får man så mycket mer energi själv. Världens goaste hund.

Så till slut vill jag säga, att det har varit en tuff vecka på många sätt. Men en dag i taget och ladda batterierna, så kommer det att ge sig. Kanske tar ett par veckor eller mer, men det är bara att ha tålamod. Helgen har gjort mig gott och har nästan bara gjort det som är roligt. Så jag har fyllt på med energi och ska nog räcka långt inför nästa vecka.

Publicerat

Tårtor

Baka tårtor

Tårtor jag gjorde till mitt kalas.

Så var det dags för kalas igen och baka lite tårtor. Baka är roligt och speciellt att dekorera. Det är inte så ofta jag bakar tårtor och det blir lite av en överraskning varje gång det händer. Den här gången ville jag göra två och då helst lite olika. Roligt att dekorera två ,men även smaker för att det helst ska passa för gästerna. 

Det är inte bara att baka. Det ska vara fyllning och dekoration. Tårtan till vänster har jag fyllt med nutellagrädde och lite sockrade hallon emellan. Därefter ett blått marsipanlock på. Att baka är inte alltid det svåraste. Det är inte alltid lätt att dekorera. Marsipanlock är jag inte så duktig på, men den här blev ändå lyckad för att vara en amatör.

Tårtbotten brukar jag baka som till en prinsesstårta. Den tycker jag är enkel och har inte lyckats att förstöra än. Tårtan till höger gjorde jag till en gräddtårta för att ha valmöjligheter. Jag har jordgubbsmousse emellan, men sedan hade jag nutellagrädde runt tårtan. Mest för att underlätta för mig själv och spara tid.

Choklad

Dekorationen gjorde jag liknande på tårtorna. Jag smälte choklad. Mörk och även ljus. Det är inte ofta jag har försökt mig på att dekorera med det, så det var en del pyssel. Men absolut roligt. Eftersom det var 50-års kalas, så ska det naturligtvis stå det på tårtan/tårtorna. Jag gjorde ganska tjocka siffror av den ljusa chokladen och placerade ett par tandpetare för att underlätta dom att kunna stå upp. Sedan gjorde jag även små chokladknappar av samma choklad. Sedan smälte jag även den mörka chokladen och bara smetade ut lite tunnare, för att göra lite skyltliknande form och även här lade jag ett par tandpetare. Spritsade ut lite choklad och gjorde lite av en nätform, nästan rektangulärt och lite hjärtformade.

Dekoration

Efter att jag kylt ner chokladen, så ville jag även göra dekoration på dom också. Jag gjorde dekoration av glitter gelen och lite sockerpärlor. Skrev mitt namn och siffrorna på dom s.k. skyltarna. sedan gjorde jag små prickar på chokladknapparna och dom nätformade dekorationen. På siffrorna la jag ut lite prickar av gelen, samt målade till blad. Så att det skulle se lite ut som blommor. Sockerpärlor blev det även här med. Jag spritsade ut vanlig vispad grädde, smaksatt med vanillinsocker. Efter det placerade jag ut siffror, skyltarna och dekoration gjorda som knappar och lite nät.

Dekoration behöver inte alltid vara så svårt och jag är en enkel amatör, som gärna provar mig fram. Jag gillar det kreativa och det kan man säga att baka tårta är, inte minst att dekorera. Jag blev nöjd och ser fram emot nästa gång. Prova någon annan smak och dekoration i en annan form.

Publicerat

Otur

Otur

Så nu är det ett nytt år och tänkte göra ett litet inlägg om året som varit. Det första som kommer upp är ordet otur. För det kan man väl ändå säga att man har haft en hel del otur. Men tur i oturen är att jag har en underbar familj, som finns där i vått och torrt.

 
 

Året började väl ändå lugnt och livet rullade på som vanligt. Lite krämpor, men det är jag van vid. Det enda jag kan känna som otur med det är att det inte vill ge med sig. Visst är det bättre med nacken än när jag fick diskbråcket, men så känsligt fortfarande. Men skam den som ger sig , som det så fint heter.

Tur i oturen

Sen kom med knölen på höften. Som några vet redan, så var det en tumör. Som senare visade sig vara flera. Det var första riktiga bakslaget och otur igen, kan man säga. Jag har opererat bort två och går på behandling. Det tog inte många dagar, innan jag var så nära mitt jag, som man kan bli.

Sen hände det värsta tänkbar och otur är bara förnamnet. Jag hann inte mer än opereras och komma hem, förrän min mamma fick en stor stroke och gick tyvärr bort. Det är ett av det värsta jag varit med om och min sjukdom försvann totalt bort. Kan nog inte påstå att jag förstår det riktigt än idag, Tyvärr så är det bara att försöka komma vidare, men det är mycket saknad och sorg fortfarande. Ibland känns det som att livet är en fest och jag är inte bjuden.

Slappna av.

Det kom som en hemsk överraskning. Finns inga ord och mitt i allt, ska man försöka slappna av. Sjukskriven och visste inte när jag skulle röntga mig, för att se om tumören spridit sig. Till råga på allt , så visste jag inte om jag skulle kunna gå på begravningen. Kändes som jag var förföljd av otur. Jag hade tur i oturen där i alla fall och behövde inte välja mellan att gå på begravning eller att skjuta upp röntgen. Vet inte vad jag hade gjort i det läget. Vill ju gå på begravningen, men jag är ju inte ensam. Måste ju tänka på min familj. Jag ska säga att jag var lugn hela tiden, men samtidigt gick det inte att slappna av.

Inte lätt att slappna av när man känner sig förföljd av otur, men Ceasar visar hur man gör.

Efter allt som hände, så fick man göra som Ceasar på bilden ovanför. Lägga sig på soffan och försöka slappna av. Det var så mycket omkring en och jag kan inte förstå vart mitt lugn kommer ifrån. Tur ändå att man kan vara det. Men det finns en inre stress ändå och man får försöka att slå ifrån sig den, men vissa dagar är det inte lätt att göra det.

Slappna av matte, jag tar hand om dig.

Jag hade tur att det bara var en spridning vid förra tumören och fanns inget i organen. Sen hade vi funnit en bra begravningsbyrå, som har varit till stor hjälp med bouppteckningen. Så jag började slappna av mer och mer. Blev opererad igen och det gick bra, förutom att han inte fick bort den lilla tumören. Där skulle behandlingen bita och allt var lugnt igen.

Otur igen

Då var det dags för otur igen. Jag hittade en knöl i bröstet. Jag har känt det förr och var inget nytt, men i mitt fall i det här läget var jag tvungen att nämna det den här gången. Så jag fick en mammografi och ultraljudspunktion. Läkaren där trodde att det var en godartad cysta först, tills han inte kunde tömma den. Så då började man tänka på tumör igen. Med min historik, som han sa, så skickades det på analys. Svaret kommer fort som tur är och det var tumör. Tur i oturen, så var det av samma sort och behandling fick jag redan och ska bita även på den.

Jag hade redan gått på tre behandlingar och skulle röntgas igen. Det var nervöst första gången och något jobbigt med ovissheten. Den här gången var det ändå jobbigare. Även om jag fick behandling, så hade det ändå gått en tid. Samt att jag hade hittat tumör själv igen och dom inte hade sett den på förra röntgen. Även den här gången blev det goda nyheter och bättre nyheter. Dom ser inte den lilla tumören längre och tumören i bröstet verkade inte vara aktiv längre. Det var den bästa julklappen man kunde få.

Hjärtat

Inte nog med det, så hade läkaren hittat att jag hade en stark puls i magen. Jag fick göra EKG och det visade sig vara förändringar. Gjorde det en gång till och det var samma svar. Så då skrev man en remiss för att kolla upp hjärtat, så att jag inte skulle ha fått en tyst hjärtinfarkt. Det var inte så rolig nyhet, men vi har det i släkten och jag var inte så orolig över det. På något konstigt sätt, har man bara gått och väntat på när det ska hända. Undersökningen visade att allt var bra med hjärtat och behöver inte göra några fler undersökningar i nuläget.

Man kan tycka att sjukdomen skulle vara värst för en, men i mitt fall är det mammas bortgång. Samtidigt har det varit en stress och hjärtat har fått jobba ,när man får springa hos olika läkare och allt annat som ingår i vården som sjukgymnast och rehab koordinator. Jag har inte tänkt så mycket på mig själv förr. Jag har varit sjukskriven några gånger pga. värk, men det har alltid gått att komma tillbaka ganska fort. Nu när jag inte kan lägga min fokus på att ta hand om mamma, måste man börja lägga fokus på sig själv.

Ta hand om dig.

Hjärtat mår bra, nu är det bara att följa orden:- Ta hand om dig.

 

Jovisst! Ta hand om dig, säger man till andra. Svårare att göra som man säger ibland. Goda råd äro dyra och förstår att man vill väl, men det är inte lätt och svårt att förklara för andra som inte har varit med om samma sak. Jag är väldigt lugn, men har en inre stress mellan varven. Inte om min sjukdom, mer att jag har ingen aning om vad som ska hända i framtiden. Man vill ha kontroll och förstår att det inte fungerar så i verkligheten. Men det är inte lätt att slappna av ,när man ska träffa så många inom vården. Att inte veta när jag ska börja jobba.

Man säger: Ta det lugnt och ta hand om dig. Självklart, så försöker jag mitt bästa. Men man kan inte stänga av huvudet när det sätter igång på alla sätt. Inte bara att framkalla stress, utan man vill ju göra saker och inte bara vara. Det går inte så bra när jag har en nacke som inte klarar av det enklaste, som att umgås och vara social. Känslig för rörelse. Jag firade min födelsedag i januari och sviterna sitter i fortfarande. Man blir något irriterad, även om jag vet att det händer. Men frågan är ju då, hur ska jag kunna börja jobba igen?

Bästa sällskap

Vad händer blicken.

Jag har världens bästa sällskap under dagarna och Ceasar är underbar. Han gillar att leka och blicken säger allt på bilden. Men det hjälper inte mot att man vill veta vad som ska hända. Däremot är han så bra hjälp och bästa sällskap att kunna slappna av med. Så go och genom att lägga fokus på honom, så är det en hjälp till att ta hand om sig själv. Att inte tänka på sig själv och hur läget är just nu. Att ta hand om dig för mig, är att en stor del av att få andra att må bra.

Det ordnar sig.

Det ordnar sig är också ett ord man får höra mycket och som man själv säger till andra. Jag vet att det ornar sig och tvivlar inte en sekund på att det inte ska göra det. Har bara lite sämre tålamod med mig själv. Efter året som var, så hoppas jag att det nya året bjuder på nya möjligheter och mindre otur. Jag vill ha förändring, men har lite svårt för att ta mig dit. Innerst inne vet jag vad jag ska göra, men det är inte så i verkligheten. Men jag måste böra våga mer och lära mig att tänka på mig själv. Så när det är löst, så kommer resten.

Det här var väl inte det muntraste inlägget, men så har det sett ut. Det som har varit, har varit och jag blickar framåt. För många idéer i huvudet och ska sortera lite, sen hoppas jag att det blir verklighet av några i alla fall. Jag ska ta hand om mig och lära mig att slappna av, ingen fara med det. Bara att jag får göra det på mitt sätt. En dag i taget och det ordnar sig. Att säga nej till att umgås är inte lätt, men jag gör inte det för att jag inte tycker om någon. Fungerar inte så bra just nu, men ibland måste man ändå. Man vill ses och jag har underbara vänner som förstår läget. Stort tack till er att ni orkar höra av er, även om jag är sämre på det.

Nytt år och nya möjligheter.

Det finns andra som har haft otur och jobbigt, som kanske läser det här. Även om det kan vara jobbigt att höra mellan varven, säger det ändå. Ta hand om dig och det ordnar sig , med tiden. Det får bli det sista och nu är det nytt år och nya möjligheter. Väldigt nyfiken på vad det ska bjuda på.