Det finna inga rätt och fel. Alla är vi olika och har olika sätt att komma tillbaka, då menar jag när något hemskt händer oss.
Den här sommaren har jag fått en stor prövning på hur mycket jag klarar av. Jag vill inte påstå att det är över eller att inget kommer hända efter allt lugnar ner sig. Allt man kan göra är att ta en dag i taget och försöka inte göra alltför mycket på en och samma gång. Vissa saker kan man inte styra över. Det måste bara göras. Att be om hjälp är ett måste i sådana fall. Olika sätt att komma tillbaka och du känner dig bäst.
Min mamma gick bort i somras. Hon ville bli begraven i Finland. Jag hade inte möjligheten att kunna besöka mammas grav efter allt. Jag var tvungen att åka hem för att tänka på min egna vård. Idag är det 3 månader sedan jag och min man fann henne. Väldigt chockartad dag och att behöva krossa ett fönster för att komma in gör det till så mycket mer. För att inte tänka på när man får en magkänsla av att något inte stämmer. Jag hade varit med om det innan, men en annan människa. Hörde direkt på den snarkande andningen, att det handlade säkert om en stroke.
Måla
Olika sätt att komma tillbaka och måla är ju något jag tycker om, men det har inte blivit av så mycket den här sommaren. Jag hade börjat på den här innan allt hände och frågade mig själv om vad det här skulle bli för något. Jag hade bara börjat på bakgrunden och hade ingen plan. Så när jag kände att jag behövde göra något för att slippa tänka på allt och sen för att jag även saknade att kunna måla igen. Satte jag mig ner och mer eller mindre tvingade mig själv att börja måla. Det är inte så lätt att göra det även om man saknar det. Jag tänker inte på mig själv och mina tumörer, utan för mig har det varit att mista min mamma. Så det blev fjärilar av den. Man ser ju massor av dom och många ser det som ett tecken från ovan.
Hjärtan
Man har varit så snälla och skänkt pengar till mammas minne till Hjärt- och Lungfonden. Så det är inte så konstigt att det blev att man målade hjärtan och att det blev en ny tavla av mina s.k. ”rumphjärtan”. Det får en att tänka. Var rädd om ditt hjärta är något som passade in och kan målas på många sätt.
Som sagt , det blev många hjärtan och det blir budskap. Inte bara till en själv, utan det vill jag att ni också ska tänka på. Det är inte lätt att tänka på sig själv när något hemskt händer, men det är ändå ett måste att försöka att göra. Vill inte påstå att jag är duktig på det på något sätt. Men det kommer en dag och du har inget val än att göra det, om du ska orka. Ta en dag i taget.
Man vet inget förrän man går igenom det själv.
Just nu är jag sjukskriven p.g.a. min kropp och det är inte bara tumörer. Man kan bli irriterad för att man inte har orken för att just kunna vara med andra. Finns ju inte energi jämt. Men jag har turen att ha vänner som förstår. Det är i sådana här tider man verkligen märker , vilka man har omkring sig. Vill säga att ni guld värda. Finns även dom som kanske inte har varit dom bästa, men det är något jag inte lägger energi på och man har ändå lärt sig något genom livet. Man vet inget förrän man går igenom det själv.
Skriva
Det är viktigt att försöka tänka positivt. Inte lätt , men börja med små steg och det blir lättare. Fina minnen och efter ett tag kan du komma på att du sitter och ler åt det. I sjukdom som det jag t.ex. går igenom är det också ett måste. Jag är en människa som bryter ihop och går vidare, på gott och ont.
Det var inte lätt att höra att man hade tumör och sen inte veta om det spridit sig. Jag var ledsen, men kom på mig redan efter ett par dagar att jag inte tänkte så mycket på det. Visst var det för att man fick trösta andra omkring sig, sen att bara ett par dagar senare hitta mamma i stroke. Men det är också att man komma på sig att man vill fortsätta vara sig själv. Även om det skulle gå illa, så vill man sist men inte minst få leva och ha roligt in i det sista. Sen olika sätt att komma tillbaka kan även vara som det jag gör nu. Skriver av mig. Skrev även dikten till mammas dödsannons. Små saker kan göra mycket. Det är en sorts terapi och kan även vara lättare än att prata.
